Bättre för de flesta sedan 90-talet

SCB beskriver den ekonomiska utvecklingen för en genomsnittlig svensk barnfamilj från år 1997 och framåt. Den genomsnittliga barn­familjen har fått högre inkomst­standard under 2000-talet, och andelen barn i familjer med låg inkomst­standard har sedan 1997 minskat från 18 till 8 procent.

Stig Björne

SCB beskriver barnfamiljernas ekonomi. En inkomst­standard på 1 innebär att inkomsterna precis räcker för att betala för boende och de nödvänd­igaste levnads­omkost­naderna. I ett hushåll med inkomst­standard under 1, eller låg inkomst­standard, räcker inkomsterna inte till att betala för boende och de nödvänd­igaste levnadsomkostnaderna.

Enligt SCB innebär en låg inkomststandard en disponibel inkomst under 19 800 kronor per månad, räknat för år 2011 för till exempel en familj som består av två vuxna med två barn. För en ensam­stående förälder med ett barn på 7 år gick gränsen vid 12 900 kronor. Hög inkomst­standard har hushåll med en inkomst­standard på 2 eller högre (motsvara kostnaderna för utgifter för två hushåll).

SCB:s undersökning visar att inkomststandarden i barn­familjerna från 1,32 år 1995 till 1,97 år 2011. En genom­snittlig barn­familj har alltså inkomster som nästan skulle kunna försörja en lika stor familj till.

Samtidigt som den genomsnittliga inkomst­standarden har höjts har också andelen barn som bor i ett hushåll med hög inkomst­standard ökat. År 2011 bodde nästan hälften av barnen, 48 procent, i hushåll med hög inkomst­standard vilket är en kraftig ökning från 1995 då andelen. var 7 procent. Troligen är det delvis en effekt av att arbetslösheten minskade kraftigt från mitten av 1990-talet och framåt.

År 1998 hade 289 000 barn i Sverige låg inkomst­standard. År 2011 hade antalet barn med låg inkomst­standard minskat till 158 000. Läs mer på www.scb.se .

Stig Björne